Vad är rasism?

Det första steget i ett hållbart antirasistiskt arbete är att skapa en gemensam förståelse för vad rasism faktiskt är. Om personalen saknar en samsyn på detta riskerar man att inte uppmärksamma rasism i den egna verksamheten, helt enkelt för att man inte vet vad man ska leta efter.

Rasism innebär en föreställning om att vissa människogrupper har lägre status än vita grupper på grund av etniskt ursprung, hudfärg, medborgarskap, kultur, modersmål eller religion. 

Rasism tar sig i uttryck på många olika nivåer i vårt samhälle. Nedan följer två exempel. ta sig uttryck i individuell rasism: 

Individuell rasism är det de flesta tänker på när de hör ordet rasism: en individ som avsiktligt eller oavsiktligt säger eller gör något kränkande mot en annan person pga., hudfärg, etnicitet, religion etc.

Strukturell rasism är de diskriminerande mönster som upprätthålls av samhälleliga institutioner som daghem, skolor, rättssystemet eller arbetsmarknaden, och som hindrar vissa grupper att delta i samhället på samma vilkor som den vita majoritetsbefolkningen. Rasismen är systematisk och genomsyrar politik, institutioner, kultur och normer som upprätthåller maktpositioner i samhället.  

Alla kan handla rasistiskt utan att identifiera sig som rasist. Rasistiska handlingar sker oftast omedvetet. Det är först som vi kan bli medvetna om och aktivt arbeta mot våra egna fördomar.

"I ett samhälle som bygger på rasism är alla inblandade i att upprätthålla rasismen på en strukturell nivå, det är inte en fråga om vem som är rasist eller inte. Det är dock möjligt att välja aktiv antirasism för att motverka rasism." 

Ibram X. Kendi 2019

Ras som begrepp 

I Norden finns ett starkt kollektivt motstånd mot att tala om ras. Detta osynliggör det faktum att en stor del av befolkningen idag systematiskt klassas som icke-nordbor på grund av sina icke-vita kroppar, och utsätts för rasism som påverkar deras möjligheter till ett gott bemötande, utbildning, arbete och bostad.

Med ras menar vi alltid socialt konstruerade verkligheter. Ras är aldrig något biologiskt. Begreppet är ändå verkligt i den bemärkelsen att det har en mycket konkret inverkan på människors liv, ekonomiskt, socialt och politiskt.

När man pratar om rasism behöver man också kunna prata om ras. I samtal med barn kan det dock vara mer naturligt att använda begrepp som hudfärg eller etnicitet beroende på situationen.

Rasism i Finland

I EU-undersökningen Being Black in Europe (2023) utsågs Finland till ett av de mest rasistiska länderna i unionen. Eftersom rasism är en strukturell del av det finländska samhället finns den oundvikligen också inom våra institutioner, inklusive daghem.

Frågan är inte huruvida rasism förekommer i våra verksamheter, utan hur den tar sig uttryck och hur vi aktivt kan motverka den.

Vithetsnormen

Vithetsnormen är den makt och de privilegier som beviljas personer som rasifieras som vita, enbart på grund av sin vithet. Finländskhet är starkt kopplat till vithet, vilket gör att icke-vita personer ständigt ifrågasätts i frågor om nationalitet, språk och tillhörighet.

Vithetsnormen är osynlig för de som själva är vita – de behöver aldrig tänka på sin hudfärg eller ifrågasättas på samma sätt. De har förmågan att säga att alla är lika, medan de som inte äger vithet upplever en annan verklighet.

Exempel på hur vithetsnormen upprätthålls i vardagen:

"Varifrån kommer du egentligen?" – riktat till en person som är född i Finland.

"Oj vad bra svenska du talar!" – sagt till en person som har svenska som modersmål.

Mikroaggressioner och färgundvikande beteende som förstärker normen att vithet är standard.

Vithetsnormen syns överallt: i gatubilden, på tv, bland leksaker, i reklam, i riksdagen och i våra dekorationer. När man väl lägger märke till den är den svår att missa.

I finlandssvenska sammanhang är det ofta svårare att föra samtal om rasism, eftersom många förväxlar språkdiskriminering mot svenska med rasism. Denna sammanblandning riskerar att osynliggöra de personer i Svenskfinland som utsätts för rasism och samtidigt upplever språkdiskriminering, till exempel afrofinlandssvenskar. Se intersektionalitet.

”Jag tror att vi har den självbilden att eftersom vi tillhör en minoritet så förstår vi hur utsatthet känns, därför utsätter vi inte andra. Man kanske inte riktigt vill medge att rasism också finns i Svenskfinland. Det kan vara ännu farligare att osynliggöra det på det här sättet.”
 

 

Jasmine Kelekay 2019

Lär dig mer om rasism:

 Forum för levande historia

Rasism i tidig barndom 

Ett vanligt synsätt är att barn saknar förmågan att tänka eller bete sig rasistiskt. Forskning visar att detta inte stämmer.

Barn uppfattar yttre attribut som hudfärg redan i tidig ålder och kan koppla egenskaper till utseende. Psykologisk forskning visar bland annat:

• Barn i 6–12 månaders ålder uppfattar och verkar föredra människor som liknar dem själva.
• Vita barn i treårsåldern leker lika gärna med vita och svarta barn, men redan vid fyra år föredrar de vita barn som vänner.
• Barn från fyraårsåldern föredrar vita dockor och tillskriver dem positiva egenskaper, även om de själva identifierar sig med den svarta dockan.
• Svarta barn kopplar ihop mer positiva attribut med vita barn redan i 3–4 årsåldern, vilket tyder på att de tidigt uppfattar den rasmässiga statushierarkin i samhället.

Inget barn föds med dessa antaganden – de socialiseras in i dem av sin omgivning. Daghemmet spelar en avgörande roll i barnets socialiseringsprocess och identitetsutveckling.

Barn som talar öppet om det de ser (inklusive hudfärg och utseende) bör inte ses som ett problem utan som en möjlighet. De synliggör strukturer som den vuxna vita världen ofta väljer att undvika. Uppgiften för personalen är att möta dessa observationer med kunskap och omsorg.

Konsekvenser av rasism

Att uppleva rasism aktiverar barnets stressystem. Upprepade stresserfarenheter har en negativ inverkan på hjärnans utveckling, beteende och inlärningsförmåga. På lång sikt påverkar rasistiska strukturer en persons utbildningsnivå, möjligheter på arbetsmarknaden och förväntad livslängd.

Psykiska svårigheter som depression och ångest kan uppkomma redan under barndomen som en reaktion på diskriminering. Tecken att vara uppmärksam på:

• Barnet vill inte gå till daghemmet.
• Fysiska symptom som magont, sömnproblem eller försämrad aptit.
• Lättretlighet eller beteendeproblem.
• Barnet verkar distansera sig från sin kulturella identitet.

Barn har svårt att sätta ord på sina upplevelser. De behöver lyhörda vuxna som tar dem på allvar och som inte väntar på att barnet självt ska ta initiativet.

Hur borde personalen ha agerat? Maya signalerar tydligt att hon inte är bekväm. Personalen bör sätta ord på hennes känsla ("det verkar som om du inte vill att de rör ditt hår"), stoppa beteendet hos de andra barnen och förklara att vi alltid frågar om lov innan vi rör en annan persons kropp. Ingen kropp är ett objekt för andras nyfikenhet.

Rasism inom småbarnspedagogiken

Småbarnspedagogiken är ingen isolerad ö i förhållande till samhället. Det innebär att rasistiska strukturer oundvikligen reproduceras och upprätthålls även i daghemsverksamheten, ofta omedvetet.

Det räcker inte med att säga "vi bemöter alla som individer". Att socialisera barn till att alla är lika värda, utan att samtidigt erkänna att rasism existerar, kallas färgundvikande. Det gör rasismen osynlig och lämnar de barn som drabbas ensamma med sina upplevelser.

Enligt en studie av Turun Yliopisto 2022 (Uhlenius, S) uppger 84 procent av de tillfrågade pedagogerna på daghem i Finland att de observerat rasistiska beteenden, till exempel undvikanden, elakt tal, uteslutning eller kränkande ord, riktade mot barn, familjer eller personal med invandrarbakgrund.  Även studier utförda vid Helsingfors universitet visar på färgundvikande och rasistiska förhållningssät bland småbarnspedagoger i Finland (Saloranta et al 2026). Rasismen syns också i lägre förväntningar på icke-vita barn och i att beteendeproblem tillskrivs kulturella eller biologiska faktorer snarare än upplevda strukturella hinder.

Exempel på rasism i vardagen i en daghemskontext:

Vad säger lagen? 

Daghemmen har ett tydligt lagstadgat ansvar att motverka rasism och diskriminering. Detta ansvar sträcker sig långt bortom en diskrimineringsplan på papper.

Enligt lagen om småbarnspedagogik ska daghem vara trygga uppväxtmiljöer fria från rasism och diskriminering. Att ett barns människovärde kränks på grund av ursprung, funktionshinder, sexuell läggning eller annan diskrimineringsgrund är ett brott mot lagen.

Daghemmen lyder även under FN:s barnkonvention, som kräver att barn inte utsätts för någon form av diskriminering. Småbarnspedagogiken ska aktivt främja demokratiska värderingar som likvärdighet, jämlikhet och mångfald.

Dessa skyldigheter kan och bör användas för att motivera tillräckliga resurser och konkreta åtgärder mot rasism i verksamheten.

Lagen för småbarnspedagogik 

FN: konvention om barnens rättigheter

Vad är antirasism?

Antirasism är något du agerar i enlighet med, inte någonting du är.

Man kan agera antirasistiskt på morgonen, icke-rasistiskt på eftermiddagen och rasistiskt på kvällen

 

Aminkeng Atabong

Antirasism innebär:

Att inse och erkänna att vi alla lever i ett rasistiskt samhälle.

Att rannsaka sig själv och sina egna fördomar.

Att aktivt utföra handlingar som motarbetar rasism.

I praktiken kan det se ut så här:

• Sätt ord på det du ser: Ignorera inte rasistiska kommentarer eller handlingar vare sig det handlar om personal, barn eller vårdnadshavare. 
• Validera barnens upplevelser: Om ett barn berättar om en kränkande upplevelse, tro på barnet. Minimera inte eller hitta förklaringar.
• Granska materialet: Titta igenom böcker, bilder och leksaker i verksamheten. Vilka kroppar och kulturer syns och vilka saknas?
• Utbilda dig kontinuerligt: Antirasistiskt arbete kräver mer än bara en punktinsats.
• Skapa (och upprätthåll) en gemensam värdegrund: Se till att hela personalgruppen har en gemensam förståelse av rasism och hur ni hanterar det i verksamheten.

Lär dig mer om antirasism:

Bryt mönstret - En Antirasistisk verktygslåda av Mirjam Haj Younes

Tillbaka upp

Källor:

Atabong, A. A. (2016). Is there such a thing…? : A study of antiracism education in Finland [Doktorsavhandling, Helsingin yliopisto]. HELDA. http://urn.fi/URN:ISBN:951-51-2559-0

Berry, O., Tobon, A. L., & Njoroge, W. (2021). Social determinants of health: The impact of racism on early childhood mental health. Current Psychiatry Reports, 23(5), Artikel 23. https://doi.org/10.1007/s11920-021-01240-0

Diskrimineringsombudsmannen. (u.å.). Utredning av diskriminering som upplevts av personer med afrikansk bakgrund. https://www.syndikaatti.fi/media/do/do_afrofobia_raportti_sv_netti.pdf (Obs! Kontrollera gärna årtal och länk till den specifika rapporten om du har den tillgänglig).

Dunham, J., Chen, E., & Banaji, M. (2013). Two signatures of implicit intergroup attitudes: Developmental invariance and early enculturation. Psychological Science, 24(6), 850–858. https://doi.org/10.1177/0956797612461811

Frankenberg, R. (1993). White women, race matters: The social construction of whiteness. Routledge. (Obs! Korrigerat ursprungligt utgivningsår till 1993, om du inte använde en specifik nyutgåva från 2005).

Front, S. (2019). Arjen rasismi varhaiskasvatuksessa: Varhaiskasvatuksen suomenopettajien näkemyksiä arjen rasismista päiväkodeissa [Pro gradu-avhandling, Helsingin yliopisto]. HELDA. http://hdl.handle.net/10138/309396

Hübinette, T., Hörnfeldt, H., Farahani, F., & Rosales, R. L. (Red.). (2012). Om ras och vithet i det samtida Sverige (Vol. 4). Mångkulturellt centrum.

Keskinen, S. (2019). Intra-Nordic differences, colonial/Racial histories, and national narratives: Rewriting Finnish history. Scandinavian Studies, 91(1-2), 163–181. https://doi.org/10.5406/scanstud.91.1-2.0163

McCarthy, C. (2019, 14 september). How racism harms children. Harvard Health Publishing. Hämtad 8 januari 2020 från https://www.health.harvard.edu/blog/how-racism-harms-children-2019091417788

Rastas, A. (2007). Rasismi lasten ja nuorten arjessa: Transnationaalit juuret ja monikulttuuristuva Suomi. Tampere University Press.

Rosier, K. B., Van Ausdale, D., & Feagin, J. (2003). The first R: How children learn race and racism. Contemporary Sociology: A Journal of Reviews, 32(2), 154–156. https://doi.org/10.2307/3089748

Saloranta, M. A. J., Mansikka, J.-E., Holm, G., Londen, M., & Nordström, A. (i tryck). Colour-evasive early childhood education and care. I K. G. Eriksen & M. K. Jore (Red.), Antiracist and decolonial approaches to early years education: Perspectives from the Nordics. Bloomsbury.

Institutet för hälsa och välfärd [THL]. (2023). Psykologiska effekter av rasism och diskriminering. Webbutbildning om antirasism för yrkespersoner. Hämtad 18 december 2023 från https://thl.fi/sv/web/invandring-och-kulturell-mangfald/stodmaterial/webbutbildning-om-antirasism-for-yrkespersoner/del-3-psykologiska-effekter-av-rasism-och-diskriminering

Uhlenius, S. (2022). Varhaiskasvatuksen ammattilaisten käsityksiä rasismista varhaiskasvatuksessa [Pro gradu-avhandling, Turun yliopisto]. UTUPub. Hämtad 18 december 2023 från https://www.utupub.fi/bitstream/handle/10024/173455/Uhlenius_Sofia_opinnayte.pdf?sequence=1

Van Ausdale, D., & Feagin, J. (2001). The first R: How children learn race and racism. Rowman & Littlefield Publishers.

Weir, K. (2021, 1 juni). Raising anti-racist children: Psychologists are studying the processes by which young children learn about race—and how to prevent prejudice from taking root. American Psychological Association. Hämtad 18 maj 2023 från https://www.apa.org/monitor/2021/06/anti-racist-children

Xiao, N. G., Wu, R., Quinn, P. C., Liu, S., Tummeltshammer, K. S., Kirkham, N. Z., Ge, L., Pascalis, O., & Lee, K. (2018). Infants rely more on gaze cues from own-race than other-race adults for learning under uncertainty. Child Development, 89(3), 837–844. https://doi.org/10.1111/cdev.12793