Förebyggande arbete

Hur gör man en kartläggning?

För att kunna rikta åtgärderna för en antirasistisk verksamhetskultur på daghem rätt är det viktigt att förstå hur risker och uttrycken för rasism ser ut på ert daghem. Saknas denna förståelse behövs först en kartläggning, annars riskerar insatserna att bli otydliga och felriktade.

Nedan finns exempel på hur olika typer av kartläggningar kan se ut. Det går inte att kartlägga allt på en gång, ni behöver ställa er frågan: Vad är det ni vill veta mer om just nu? 

Enkäter kan användas för att få svar på specifika frågor riktade till personal och föräldrar. Frågor kan belysa t.ex. om upplevd diskriminering/rasism på daghemmet. 

Man kan även intervjua barn, föräldrar och personal om deras upplevelser. Upplever de att alla situationer på daghemmet känns trygga? Det är viktigt att den som frågar inte har en beroendeställning till barnen. Till exempel kan en pedagog från en annan grupp intervjua barnen eller föräldrarna. Personalen ska heller inte bli intervjuad av sin chef.

En trygghetsvandring kan genomföras med barnen på daghemmet. Här är fokus vilka miljöer känns trygga eller otrygga och hur mindre trygga miljöer kan utvecklas till det bättre. Barnen kan få gå runt till olika platser och sätta smilisar med olika miner i daghemmets utrymmen. Hur känns det kring matbordet eller kuddrummet och hur känns det kring fotbollsplanen? Får alla vara med där? Hur är det kring hemleken? 

Friends: Så här kan ni genomföra en trygghetsvandring

Analysera text, bild och material som daghemmet skickar ut, har på hemsidan och använder i verksamheten. 

Olika förlags normkritisk checklista

Friends: Övning bokinventering

Observationer kan genomföras i olika sociala samspel. Hur bemöter barnen varandra. Hur bemöter personalen vårdnadshavare? Hur ser ert språkbruk ut i verksamheten? Hur talar personalen till barnen eller barnen till varandra? 

Exempel på en kartläggning (RKI - Jämlikhetskompassen)

Normkritik

Hur kan man jobba mer normkritiskt på ett daghem?

Normer innebär uppfattningarna om vad som är normalt och önskvärt i vårt samhälle. En norm kan bidra till önskvärda beteenden, t.ex. är det en norm är att det ses som fult att slåss på daghemmet. Normerna har också en negativ och begränsande funktion. I det normkritiska arbetssättet utmanas begränsande normer, privilegier och maktstrukturer i verksamheten. 

Normerna styr förutom våra beteenden även inställningen till människor och tenderar att dela in personer i olika grupper. En utestängande norm är att finländare har vit hy (se vithetsnormen). Alla icke-vita personer lever då inte upp till normen om den finländska vitheten och placeras då automatiskt utanför Finland. Denna norm resulterar i återkommande frågor om varifrån den icke-vita personen kommer ifrån egentligen? 

Daghemmet är ett ställe där alla ska få se ut, vara och leva sina liv på olika sätt utan att känna sig begränsade. Här ska barnet inte behöva känna sig annorlunda eller fel för att hen inte lever eller ser normativ ut. Hur kan vi då arbeta för att motverka det här?  

Representation 

Normer kan utmanas genom att se till att materialet på förskolan representerar olika hudfärger, högtider och bakgrunder. Införskaffa en bred representation gällande hudfärg, etnicitet, religion i böcker, bilder, sånger, ramsor och lekmaterial. Tänk efter vilka högtider som tas upp och firas i verksamheten. 

Lägg undan normativt material som är begränsande, stereotypt och rasistiskt. Representation innebär inte automatiskt normkritik. Representation kan i sig upprätthålla normer. Nedan följer ett exempel.

Bilders Makt: Läs mer om rasistiska sterotyper i bilder och böcker.

Svenska Yle: “Barnlitteraturen kan inte bara handla om vita barn – för Finlands bästa”

Boken under är normkritisk. Luciatåget bryter mot normen om lucian som en vit och ljushårig person. Huvudpersonen är ett brunt barn som tituleras som uppfinnare. Här är Johanna bara sig själv och behöver inte representera eller lära ut någon specifik kultur. 

Exempel på icke önskvärd representation:

Denna typ av representation kan upplevas kränkande. Det är viktigt att kulturella kläder inte används som en typ av maskerad. Här bör istället respekt gentemot de som bär kläderna och deras kultur läras ut. En positiv representation kan här innebära att tillsammans titta på kläderna, informera om samerna och deras tradition och samtidigt lära ut varför en ursprungsbefolknings kläder aldrig ska användas som maskeraddräkt. Mer om ämnet här. 

Normkritskt material
 

Webbsidor med material och tips:

Olika förlag
Elsa & Sam
Friends
Hudfärgsplåster i olika nyanser går att köpa t.ex på Normal

Normkritiska spel:

Olika förlags spel
Möjliga familjen
My family builders 
Eeboo memory spel
Elsa & Sam 

Normkritiska bilder:

Materialbank med icke-stereotypa bilder från Bilders makt
Gratis bilder med mångfald 

Pennor och färgläggningsböcker:

Olika förlag: Hautfarben

Böcker med icke-vita huvudpersoner:

3-6 år

Superhjälteprinsessan av Emily Joof
Balett med hjärtat av Emily Joof 
Smaka på frukterna!: Ella och Louis på resa i Gambia av Emily Joof 

Böcker som tar upp rasism direkt:

0-3 år

Mina första inspiratörer 

3-6 år

Små människor, stora drömmar: Rosa Parks
Happy within/Precis som jag är 
Min färg, din färg: låt oss prata om rasism, antirasism och självkänsla! 

Pyssel:

Olika förlags pyssel

Tala med barnen

Hur talar man med barnen om rasism?

I det normkritiska arbetssättet är en viktig komponent att diskutera maktrelaterade frågor med barnen. För att minska på rasism måste vi kunna tala om den. Här kan aktuella händelser i samhället, barnens egna erfarenheter eller fiktiva exempel samlas in och sedan diskuteras. Ett alternativ till grund för diskussion är sagor som tar upp makt, ansvar och utanförskap. Studier visar att barn som får diskutera och läsa om sociala orättvisor får ett bättre ordförråd och förståelse kring rättvisa och acceptans. De får även en förbättrad förmåga att ifrågasätta fördomar och normer i samhället.

Samtal som utmanar normer skiljer sig från att endast framföra påståenden som speglar begreppet "den lyckliga mångfalden med lyckliga slut, "alla får vara med"  eller "alla ska vara snälla mot varandra" genom en samtalsstil som lockar till reflektion. "Varför får inte alla vara med?", "Hur skulle det kännas för dig om du inte fick vara med?", "Har du upplevt att inte få vara med?", "Varför är vi inte alltid snälla?". Här är det viktigt att våga sätta ord på det svåra och problematiska. 

Ofta tar barnen själv upp sina olikheter. 

"Varför har Jamila brun hud?" 

Vi måste våga diskutera barnens funderingar och lyfta upp barnens olikheter som något självklart och positivt. 

"Alla är vi olika, vissa är långa, vissa korta, vissa har brun hy visa har ljus hy. Det är något som heter melanin som avgör färgen i vår hud. Tänk vad trist det vore om vi alla var lika". 

Tala åldersanpassat om rasism

För att kunna tala om rasism på ett åldersanpassat sätt behöver du själv känna dig bekväm med att veta vad rasism är. Du behöver även ha rannsakat dina egna fördomar. Ni bör även tala i personalgruppen, så att ni har en samstämmig syn på begreppet. 

Det är aldrig för tidigt att börja tala om rasism! Det förekommer ofta tankar hos vuxna om att de genom att tala om rasism skulle väcka ett rasistiskt tänk hos barnen. Att man genom att tala om rasism indroducerar ett tankesätt som daghemsbarn inte annars skulle vara kapabla till. Detta är att underskatta barnens förmåga. Det är ofta lockande att endast fokusera på att hylla olikheter och mångfald. Detta är i sig är bra, men det räcker inte.

Om barnet skulle uttrycka sig rasistiskt skylls det ofta på att det måste ha hört det hemifrån, eller från en annan vuxen i deras närmiljö. Det är dock mer komplicerat än så. Barn tar till sig en massa information av sin omgivning och barn har även förmågan att dra sina egna slutsatser om olikheter, kategoriseringar och stereotyper, utan att de direkt upprepar något som de redan har hört ( Katz & Kofkin, 1997). 

Bebisar och småbarn 

Små barn använder sin omgivning för att lära sig att orientera sig och klara sig i världen.  Små barn tenderar att koppla ihop saker på ett enkelt sätt. När de lär sig att en boll är rund, kallar det lilla barnet alla runda saker för bollen. En annan liknande enkel slutledning är att ett litet barn lätt antar att alla människor med liknande yttre attribut delar liknande inre attribut. Om barnet omges av stereotypa bilder och språk, hindrar vi barnet från att utveckla ett mer komplext tänk i förhållande till människor. T.ex. om de endast ser vita doktorer, antar barnet att läkare är vita. 

Vårt samhälle och språk uppmuntrar till uppdelning av människor  i kategorier; flickor, pojkar, barn, vuxna, finländare, utlänningar etc. Att barnet då även själv lär sig kategorisera människor utifrån yttre attribut följer detta mönster. Att vårt språk är fullt av associationer där vitt är kopplat till renlighet och oskuld medan negativa och mystiska ord kopplas till svarthet. Mörk magi, smuts, svart blick etc. Barn fångar upp dessa lingvistiska kopplingar och har förmågan att applicera dem på människor utifrån yttre attribut, t.ex. vanligt förekommande bland mindre barn är att brun hud är smutsig eller att bruna barn beter sig illa (Katz, 2003; Tatum, 1997). 

Att arbeta emot att det här utvecklas till ett stereotypt sätt att se på världen är att arbeta normkritiskt och uppmuntra ett mer komplext tänkande hos barnen i tidig ålder. En person kan ha många egenskaper på en gång. Två personer med olika hudfärg kan ha samma egenskaper. Detta har visat sig minska stereotypt tänkande hos barn (Aboud, 2008).

Den här prinsessan har brun hud och den här prinsessan har ljus hud. Prinsessor kan se ut på många olika sätt. De här prinsessorna är båda nyfikna.

Tre- till sexåringar 
 

Besvara frågan varför.  

Barn i den här åldern är nyfikna. Frågan “varför” är säkert vardag i er verksamhet. Här kan ni använda barnets nyfikenhet också gällande frågor  eller uttalanden som ni upplever obekväma.  Lägg inte locket på, det lär barnen att detta ämne är fel att tala om och minskar förståelsen. Ställ motfrågor till barnet om barnet uttrycker något stereotypt som beror på okunskap. 

Anna är inte finsk (barn)

Varför tror du det? (pedagog)

Hon har svart hår (barn)
 

Anna är finländare med svart hår. Finländare kan se ut på många olika sätt. Hur någon ser ut bestämmer inte om någon är finsk eller inte. 

När du vet vad vilket tankemönster barnets uttalande grundar sig på kan du lättare arbeta för att förändra deras antagande som är stereotypt.Det här sättet ökar även barnets förmåga att tänka komplext och normkritiskt. 

Det viktigaste budskapet bland forskare är att inte tysta samtalet. Barnen kommer ändå uppmärksamma samhällets hierarkier oavsett om vi talar om det eller inte (Winkler, 2009).

Rättvisa som verktyg 

Ni behöver våga tala direkt om den orättvisa som finns mellan människor och rasism. Det är också viktigt att inte uppmuntra till ett tänk hos barnen att de som uttalar sig rasistiskt är bara är enskilda elaka personer som beter sig illa. Tala snarare om att samhället är orättvist mot rasifierade personer och detta behöver ändras. Rasism är inte bara något som en enskild individ gör utan kan finnas var som helst (Van Ausdale & Feagin; 2001) 

Barn i tidig ålder har ett starkt rättvisetänk och lär sig hela tiden vad som är rätt och fel.  Använd detta i ditt sätt att tala med barnen. 

Uppmuntra och stärk barnen!

Visa och sök upp antirasistiska rollmodeller i Finland och världen. Visa barnen att trots att det förekommer rasism, arbetar många människor emot den för att skapa en positiv förändring. Inge barnen hopp om att de själva kan hjälpa till och skapa ett antirasistiskt samhälle. 

---

Friends: Övning med hjälp av böcker i normkritik för daghemsbarn

Yhteiset Lapsemme: Att tala med små barn om rasism, etnicitet och hudfärg (tips och exempel)

Folkhälsan: Synliggör normer på dagis

Familia: Guide för hur man kan prata om rasism, för pedagoger (på finska)

Prata om rasism: En vägledning för vuxna av Rädda barnen

Gå online kursen Att motverka rasism i förskolan och skolan med Emma Arneback och Jan Jämte här

Interkulturell kompetens

Hur ska vi prata om olika kulturer?

Interkulturell kompetens har visat sig vara en effektiv metod för att öka välmående hos barn med en icke-normativ kulturell bakgrund. Arbetssättet bygger på att synliggöra olika bakgrunder och kulturella traditioner på ett positivt och upplyftande sätt. I daghemsverksamheten kan detta innebära att ta upp och fira olika seder och kulturella traditioner. Grunden för ett lyckat interkulturellt arbete är att pedagogerna i förskolan behöver utveckla sin egen interkulturella kompetens. Här behövs ett nyfiket förhållningssätt till olika språk, traditioner och kulturarv. Om detta saknas i verksamheten riskerar daghemmet endast spegla majoritetssamhällets mönster och vanor och det andra uppfattas som avvikande. Detta blir en grogrund för rasism. 

Det interkulturella arbetssätt betyder inte att barnet som bryter från normen ska ses som en representant och ansvara för att “lära ut” "sin" kultur till de andra i gruppen.

"Adam, hur säger ni hej i ditt hemland Syrien?"

Barnet framställs här som en representant för "sitt" land och det indirekta budskapet blir att Finland inte är hans land.

Istället:

"Hur många sätt kan vi komma på att säga hej tillsammans?"

Här inkluderas alla barnen likvärdigt. 

Pedagogerna tar upp och diskuterar olika seder och kulturer lika naturligt som de diskuterar de kristna traditionerna. Ad Astras festkalender kan användas för att tala om och uppmärksamma en rad olika högtider. Det är ändå viktigt att poängtera att ett interkulturellt förhållningssätt inte ensamt räcker till för att uppnå en antirasistisk pedagogik då den ofta saknar fokus på maktförhållanden. Det är viktigt att se till att det inte blir en karnevalisering eller exotifiering av olika traditioner och kulturer som upprätthåller stereotyper och ett vi-och-dom-tänk. Karnevalisering innebär att olika kulturer är något man uppmärksammar endast under en viss temavecka, på ett tillgjort sätt som inte speglar verkligheten. 

Interkulturellt material

Ad Astras festkalendern kan beställas genom att mejla info@ad-astra.fi.

Ad Astras kalender hittas också gratis på nätet 

Ad Astras sagor handlar om fester från olika traditioner. Varje saga finns berättad på sju språk: svenska, finska, nordsamiska, engelska, arabiska, ukrainska och ryska.

“Högtidsboken är en inkluderande metodbok som påminner om det gemensamma i våra högtider och vad det innebär att vara människa!”

Högtidsboken kan beställas från bl.a. Olika förlag

Läs mera om förebyggande arbete i "Att motverka rasism i förskolan och skolan" av Emma Arneback och Jan Jämte.

Tillbaka upp