Vad är rasism?

För att hållbart och effektivt arbeta mot rasism på ett daghem är det första steget att se till att alla har en gemensam förståelse för vad rasism är. Att alla i personalen har en egen definition på rasism, eller helt saknar kunskap om rasism, är ofta den första fallgropen när man försöker arbeta med antirasistisk småbarnspedagogik. Konsekvensen av detta blir att personalen inte uppmärksammar rasismen i verksamheten, då de inte vet vad de ska leta efter.

Rasism innebär en föreställning om att vissa människogrupper har lägre status på grund av etniskt ursprung, hudfärg, medborgarskap, kultur, modersmål eller religion. 

Rasism kan ta sig uttryck i individuell rasism: 

Exemplet ovan skildrar det som de flesta uppfattar som rasism: en individ som avsiktligt säger något elakt för att såra. I vårt samhälle är det vanligen den avsiktligt skadliga rasismen, ofta organiserade grupper som till exempel nazism, som klassas som ett samhällsproblem som behöver åtgärdas. 

Begreppet rasism är dock bredare än så och innefattar de diskriminerande strukturer i samhället som upprätthåller ojämlikhet mellan människor. Rasismen är systematisk och genomsyrar politik, institutioner, kultur och normer som upprätthåller maktpositioner i samhället. 

Strukturell rasism är de diskriminerande mönster som upprätthålls av olika samhälleliga institutioner som daghem, skola, rättssystemet eller arbetsmarknaden, och som hindrar vissa grupper att delta i samhället på samma vilkor som den vita majoritetsbefolkningen. 

Alla kan handla rasistiskt utan att behöva identifiera sig som rasist. Rasistiska handlingar kan ske helt omedvetet och det är endast genom kunskap och självrannsakan som vi kommer åt våra egna fördomar och aktivt kan arbeta mot rasistiska beteenden som vi inte är, eller inte alltid vill vara medvetna om.

Andra exempel på rasism inom småbarnspedagogiken:

"I ett samhälle som bygger på rasism är alla inblandade i att upprätthålla rasismen på en strukturell nivå, det är inte en fråga om vem som är rasist eller inte. Det är dock möjligt att välja aktiv antirasism för att motverka rasism." 

Ibram X. Kendi 2019

Ras som begrepp 

Rasism gör konceptet ras verkligt. Den skapar en norm där ojämlikhet betraktas som naturligt och oundvikligt och ras som något synligt och urskiljbart.

I Norden finns det ett starkt kollektivt motstånd mot att tala om ras, vilket osynliggör det faktum att en stor andel av befolkningen idag på ett systematiskt sätt, på grund av sina icke-vita kroppar, klassas som icke-nordbor och utsätts för en rasism som påverkar deras möjlighet till ett gott bemötande, en utbildning, ett jobb, en bostad och i förlängningen även ett gott liv. Med ras menar vi ALLTID socialt konstruerade verkligheter. Ras är aldrig något biologiskt. Ras är bara verkligt i den bemärkelse att konceptet har en mycket verklig inverkan på människors liv ekonomiskt, socialt och politiskt när det gäller erfarenhet och identitet. 

När man pratar om rasism behöver man också prata om ras. När man diskuterar rasism med barnen kan det dock vara bättre att normalisera andra begrepp utefter situationen, till exempel hudfärg, etnicitet eller liknande.

Rasism i Finland

I en EU-undersökning från 2023 (Being Black in Europe) utsågs Finland till ett av de mest rasistiska länderna i unionen. Eftersom rasism är en stor del av vårt finländska samhälle innebär det att rasism oundvikligen också finns inom våra institutioner. 

Det handlar alltså inte om huruvida rasism förekommer vid olika slags institutioner och organisationer i vårt land, utan om hur den tar sig uttryck och hur vi drar nytta av den. 

Det finns också flera undersökningar som visar att icke-vita personer och personer som tillhör minoriteter och upplever systematisk rasism och diskriminering i hela det finländska samhället. 

I Finland anser vi ofta att vi är ett icke-rasistiskt land, vi har aldrig haft kolonier och måste därför vara oskyldiga. Detta är centralt för begreppet finsk exceptionalism. 

Den finländska exceptionalismen främjar tankar om Finland som ett område fritt från rasism. Det är en stor del av vår nationella självbild och av hur vi producerar kunskap.

Vithetsnormen i Finland

Vithetsnormen är den makt och de privilegier som personer som rasifieras som vita beviljas endast på grund av sin vithet. Finskhet och finlandssvenskhet är starkt kopplat till vithet. Vitheten i Finland är oftast osynlig för de personer som själva är vita, den ses som normativ och som en standard mot vilken andra hudfärger blir avvikande. De som är vita bär en osynlighetsmantel, de behöver inte tänka på sin hudfärg, ras eller religion. De har förmågan att säga att “alla är lika” medan de som inte äger vithet inte kan det, eftersom de andrafieras, möter fördomar och strukturella motsättningar. I den rådande världsstrukturen strävar vi alla efter vithet - ju mer vithet du har, desto mindre hinder möter du.

Frågan; “Varifrån kommer du egentligen?” som personer som rasifieras som icke-vita ofta får höra, är ett exempel på hur de som inte besitter vithet automatiskt placeras utanför Finland. “Oj vad bra svenska du talar” är ett annat exempel på hur vithetsnormen upprätthålls. Vithetsnormen innebär ett ständigt ifrågasättande av icke-vita personers upplevelser och erfarenheter av bland annat nationalitet, medborgarskap, språkkunskaper eller födelseland.

Den “oavsikltliga” rasismen i form av mikroaggressioner och färgundvikande beteende förstärker vithetsnormen.

Vithetsnormen finns överallt runt omkring oss. I gatubilden, på tv, bland våra leksaker, i reklam, i riksdagen, i våra dekorationer etc. När man väl lägger märke till den är den svår att missa.

I finlandssvenska sammanhang är det oftast svårare att prata om rasism eftersom många förväxlar språkdiskriminering mot svenskan i Finland för en form av rasism. Förväxlandet av diskriminering och rasism tar bort fokus från personer i Svenskfinland som faktiskt utsätts för rasism och samtidigt upplever språkdiskriminering t.ex. Afrofinlandssvenskar. Detta är en annan orsak varför det är extra viktigt att ha en enhetlig förståelse av vad rasism är och hur den fungerar. Se intersektionalitet.

“Eftersom den finlandssvenska befolkningen är så liten, så tror jag att diskussionen kring frågor om rasism ligger ett steg efter i Svenskfinland." (...)” Jag tror att vi också har den självbilden att eftersom vi tillhör en minoritet så förstår vi hur utsatthet känns, därför utsätter vi inte andra. Man kanske inte riktigt vill medge att rasism också finns i Svenskfinland. Det kan vara ännu farligare att osynliggöra det på det här sättet.”
 

 

Jasmine Kelekay 2019

Lär dig mer om rasism:

 Forum för levande historia

Vad är då antirasism?

Antirasism är något du agerar i enlighet med, inte någonting du är.

Man kan agera antirasistiskt på morgonen, icke-rasistiskt på eftermiddagen och rasistiskt på kvällen

 

Aminkeng Atabong

Antirasism är:

Att inse och erkänna att vi alla lever i ett rasistiskt samhälle. 

Att rannsaka sig själv och sina egna fördomar och erkänna att vi alla kan agera rasistiskt. 

Att aktivt utföra handlingar som motarbetar rasism.

Lär dig mer om antirasism:

THL:s webbutbildning om antirasism för yrkespersoner (svensk text)

Justitieministeriet: Antirasistiska gärningar i vardagen

Bryt mönstret - En Antirasistisk verktygslåda av Mirjam Haj Younes

Vad säger lagen? 

Daghemmets skyldighet och möjlighet

Enligt lagen för småbarnspedagogik ska daghem fungera som en trygg uppväxtmiljö som är fri från rasism och diskriminering. Att ett barns människovärde kränks på grund av ursprung, funktionshinder, sexuell läggning eller någon annan diskrimineringsgrund är ett brott mot lagen. Daghemmen lyder även under FN:s barnkonvention som tryggar barns rättigheter som förutsätter att barn inte ska utsättas för någon form av diskriminering. 

Småbarnspedagogiken ska främja det finländska samhällets demokratiska värderingar såsom likvärdighet, jämlikhet och mångfald. Barnen ska ges möjligheter att utveckla sina färdigheter och göra sina val oberoende av förväntningar baserade till exempel på kön, ursprung och kulturell bakgrund. Personalens uppgift är att skapa en atmosfär som respekterar mångfald. Småbarnspedagogiken ska bygga på ett mångskiftande kulturarv som formas genom samverkan mellan barnen, deras vårdnadshavare och personalen. 

Detta medför ett stort ansvar för era verksamheter och kan användas som grund för att motivera att tillräckliga resurser och åtgärder mot rasism vidtas. Detta ansvar sträcker sig längre än en diskrimineringsplan på papper och innebär ett aktivt antirasistiskt arbetssätt som genomsyrar hela verksamheten. 

Lagen för småbarnspedagogik 

FN: konvention om barnens rättigheter

Rasism i tidig barndom 

Ett vanligt synsätt som florerar bland vuxna är att barn inte har kapaciteten till att tänka eller bete sig rasistiskt. Forskning visar att det här är fel. 

Människor är sociala varelser som redan från tidig ålder är beroende av att kunna läsa av andra människor. Psykologisk forskning är enig om att barn tidigt uppfattar olika yttre attribut som hudfärg och tidigt kan koppla olika egenskaper till utseende. 

Barn i sex till tolvmånadersålder har visat sig uppfatta, och visat tecken på att föredra människor med liknande utseende som dom själva. Orsaken till detta tros vara att barn ofta exponeras mer för personer som de delar yttre attribut med och därför tolkar det mer okända som främmande och därför mer negativt.

Vita barn i tre års ålder leker lika gärna med vita och svarta barn, men redan i fyra års ålder föredrar de andra vita barn som sina vänner. Svarta barn har i forskning inte visat tendens till samma preferens för barn med liknande hudfärg som de själva, utan kopplar ihop mer positiva attribut till barn som är vita redan i 3-4 års ålder. Detta tyder på att barn redan i tidig ålder uppfattar den rasmässiga statushierarki som finns i vårt samhälle. Barn har även förmågan att använda dessa antaganden om hierarkier mot varandra i till exempel konfliktsituationer. Forskning visar även att barn från fyra års ålder föredrar att leka med vita dockor framför svarta och tillskriver en vit docka positiva attribut och en svarta docka negativa attribut. Detta gäller även barn som själva identifierade sig med den svarta dockan.

Inget barn föds med antaganden om ras utan detta är något som barnen av sin omgivning socialiseras till. Barnens omgivning har alltså en avgörande roll i hur barn socialiseras kring att uppfatta sig själv och andra människor. Daghemmen har en viktig roll i barnens socialiseringsprocess och identitetsutveckling. Barn kan istället för att ses som oförmögen snarast ses som en tillgång som synliggör de existerande rasistiska strukturer i samhället. Detta då barn ofta talar öppet och ofiltrerat om vad de ser i sin omgivning, även om sådant som den vita vuxenvärlden ofta själv väljer att undvika och förneka. Att barn under skolåldern inte skulle kunna förstå eller uttrycka rasism är fel och handlar ofta om att vuxna inte erkänner och kan urskilja olika former av rasism.

Konsekvenser av rasism

Att uppleva rasism aktiverar barnets kroppsliga stressystem. Ett ständigt aktivt stressystem har bevisats ha en negativ inverkan på barnets utvecklande hjärna och det fysiska välmåendet. Upprepad stress påverkar både beteenden och inlärningsförmåga. Den negativa hälsopåverkan på individen i kombination med de rasistiska strukturer i samhället påverkar den icke-vita personens utbildningsnivå, möjligheter på arbetsmarknaden och i slutändan förväntad livslängd negativt. 

Psykiska svårigheter som depression och ångest är ofta symptom som uppkommer redan under barndomen som en reaktion på diskriminering och rasism. Små barn har svårt att identifiera och sätta ord på sina känslor och därför behövs lyhörda vuxna. 

Barnet kan vid psykiskt lidande vägra gå till daghemmet eller få fysiska symptom som ont i magen, få sömnproblem och tappa aptiten. Barnet kan även verka mer lättirriterat än vanligt. Beteendeproblem, som svårigheter att följa regler, är överrepresenterade hos barn som utsätts för rasism.

Barnet har en tendens att internalisera rasismen och alltså tillskriva sig själv de fördomar hen möter och uppfatta det som sitt eget fel : "De behandlar mig sämre då jag är mindre värd som muslim". Ett annat sätt som barn har visat hantera rasism på är att helt ta avstånd från sin kulturella identitet. Barnet kan även omedvetet leva upp till de förväntningar omgivningen ändå har på dem, exempelvis att inte vilja tala svenska.

“Vi bemöter alla som individer! (?)”

I DO:s rapport från 2019 framkommer att rasifiserade barn och unga i skolan oftare tillskrivs negativa stereotyper och bemöts som mindre kunniga/intelligenta och lämnas utanför på olika sätt. Enligt en finsk studie uppger 84 procent av de tillfrågade lärarna på finska på daghem att de observerat rasistiska beteenden som t.ex. undvikanden, elakt tal, hökord och uteslutande av barn, familjer och personal med invandrarbakgrund på de daghem de jobbar i.  Rasismen på finska daghem syns även i form av att negativa beteenden och inlärningssvårigheter tillskrivs barn på basis av kulturella och biologiska faktorer. Dessa barn riskera därmed få tillgång till färre stödinsatser än vita finländare. Även lägre förväntningar på icke-vita barn påverkar deras framtida möjligheter att lyckas i skolan. 

Att socialisera barn till antagande om att alla människor är lika värda, utan att uppmärksamma det faktum att rasism existerar är vanligast bland vita vuxna, då de själva inte upplevt rasism. Detta gör verksamheten färgundvikande och rasismen svår att upptäcka. Resultatet blir att barnen som upplever rasism lämnas ensamma och de vuxna kan fortsätta leva i tron på att rasismen inte är ett problem i deras verksamhet. 

En mycket proaktiv personal behövs även då mindre barn har svårt att beskriva sina upplevelser med ord, reaktionerna är mer subtila eller så har drabbade barn lärt sig att dölja sina känslor då ingen ändå validerar dem. Även äldre barn skäms ofta för sina upplevelser och tar inte själv initiativ till att berätta, särskilt om de tidigare inte blivit tagna på allvar. 

Ett exempel:

Tillbaka upp

Källor:

Naiqi G. Xiao, Rachel Wu, Paul C. Quinn, Shaoying Liu, Kristen S. Tummeltshammer, Natasha Z. Kirkham, Liezhong Ge, Olivier Pascalis, Kang Lee. Infants Rely More on Gaze Cues From Own-Race Than Other-Race Adults for Learning Under Uncertainty. Child Development. Vol. 89, nr. 3, 2018.

Jarrow Dunham, Eva Chen och Mahzairn Banaij. Two Signatures of Implicit Intergroup Attitudes: Developmental Invariance and Early Enculturation. Psychological Science. Vol. 24, Nr: 6, 2013. 

Katherine Brown Rosier, Degra Van Ausdale, Joe Feagin. The First R: How Children Learn Race and Racism, Contemporary Sociology A Journal of Reviews. Vol. 32 nr 2, 2003. 

Rastas, A. 2007. Rasismi lasten ja nuorten arjessa – Transnationaalit juuret ja monikulttuuristuva Suomi. Nuorisotutkimusverkosto: Tampere University Press.

Claire McCharthy. How racism harms children. Harvard Health Publishing:  

https://www.health.harvard.edu/blog/how-racism-harms-children-2019091417788 (08-01-2020). 

Berry, O., Tobon, A. L. & Njoroge, W. (2021). Social Determinants of Health: The Impact of Racism on Early Childhood Mental Health. Current psychiatry reports, 23(5), 23.

Van Ausdale, D. & Feagin, J. (2001). The First R: How Children Learn Race and Racism. Oxford, UK: Rowman & Littlefield Publishers Inc.

Sofia Uhlenius. Varhaiskasvatuksen ammattilaisten käsityksiä rasismista varhaiskasvatuksessa, pro gradu. (Åbo: Turun yliopisto, 2022). https://www.utupub.fi/bitstream/handle/10024/173455/Uhlenius_Sofia_opinnayte.pdf?sequence=1 (18-12-2023). 

THL (2023). Psykologiska effekter av rasism och diskriminering. https://thl.fi/sv/web/invandring-och-kulturell-mangfald/stodmaterial/webbutbildning-om-antirasism-for-yrkespersoner/del-3-psykologiska-effekter-av-rasism-och-diskriminering (18-12-2023).

Diskrimineringsombudsmannen. Utredning av diskriminering som upplevts av personer med afrikansk bakgrund. 

Kristen Weir. Raising anti-racist children. Psychologists are studying the processes by which young children learn about race—and how to prevent prejudice from taking root. American Psychological Association. https://www.apa.org/monitor/2021/06/anti-racist-children (18-05-2023)

Front, 2019. Arjen rasismi varhaiskasvatuksessa : varhaiskasvatuksen suomenopettajien näkemyksiä arjen rasismista päiväkodeissa. http://hdl.handle.net/10138/309396

Frankenberg, R., (2005). White women, race matters. London: Routledge. 

Atabong, A.A. (2016). Is there such a thing…? : A study of antiracism education in Finland. Helsingin yliopisto, käyttäytymistieteellinen tiedekunta, opettajankoulutuslaitos. http://urn.fi/URN:ISBN:951-51-2559-0

Hübinette, T., Hörnfeldt, H., Farahani, F., & Rosales, R. L. (Eds.). (2012). Om ras och vithet i det samtida Sverige (Vol. 4). Tumba: Mångkulturellt centrum.

Keskinen, S. (2019). Intra-Nordic Differences, Colonial/Racial Histories, and National Narratives: Rewriting Finnish History. Scandinavian Studies, 91(1-2), p.163